I denna epok av politisk kaos och vilsenhet verkar det som om sanningen har blivit en flyktig främling, och lögnen en nära vän till våra politiska ledare. Det är som om de har lämnat den rationalitetens fasta mark för att ta en promenad på den besynnerliga bana av desinformation och manipulation.

Istället för att diskutera verkliga frågor och presentera visionära idéer, förlitar sig våra politiker på en tragikomisk strategi av skrämselpropaganda och förtal. Magdalena Andersson och hennes kohorter har blivit mästare på att måla upp sina politiska motståndare som skurkar och sanningen som deras första offer.

De använder sig av en metod som kan liknas vid att kasta lera på väggen och se vad som fastnar. Om det är en förväntad oppositionell som blir träffad av lerskottet, då är det bara en bonus. Om inte, så finns det alltid någon annan att peka ut som en måltavla för deras politiska pangbilder.

Det är som om de tror att om de bara skriker tillräckligt högt och slänger tillräckligt med smuts, kommer de att kunna dölja sina egna brister och misslyckanden. Men det är som att försöka täcka över en soptunna med en blänkande folie - det fungerar inte, och alla kan fortfarande känna stanken.

I deras desperata jakt på att behålla makten, har de glömt bort vad det egentligen handlar om att vara en folkvald representant. Istället för att lyssna på folket och arbeta för deras bästa intressen, verkar de bara vara ute efter att bevara sin egen makt och prestige.

Det är som om de lever i en parallell verklighet, där sanningen är relativ och moralen är förhandlingsbar. Men medan de kanske tror att de kan leva i denna bubbla av falska narrativ och politisk teater för evigt, så är sanningen en envis fiende. Den har en tendens att komma fram i slutändan, och när den gör det, kommer deras lögnar att falla som ett korthus.

Så frågan är: varför är Socialdemokraterna så desperata? Kanske är det för att de vet att deras tid är ute, att deras politiska spel är i färd med att avslöjas för vad de verkligen är - en cynisk försök att manipulera och kontrollera folket för egen vinning.

Oavsett svaret på den frågan, är det tydligt att något måste göras för att återställa förtroendet för våra politiska institutioner och för att säkerställa att sanningen återigen blir en central del av den politiska diskursen. För om vi låter politikerna fortsätta på denna nedåtgående spiral av lögner och manipulering, är det inte bara demokratin som står på spel - det är vår gemensamma framtid.

Text: Leif J Hamilton
Foto: Mathias Hansson
Källa: https://www.aliceteodorescu.se