Det är klart för varje människa som är ingen falsk nationalistisk romantiker att inom enhetligt ekonomins-, informations- och kulturell- rymde det är oeffektiv att ignorera natur integrationsprocesser. I alla fall ska regionsintegration öka och förnekande att bestämma dess charaktär och form orsakar bara möjlighet att organisera mellanstatliga samarbete någon annat ska använda. Just vad som hade hänt med EU som från en effektiv ”Allmän marknads” ländersförening blev en riktnings-, kontrolls-; och uppdämnings- medel för USA för att påverka den Gamla världen . Ideologin till förlust för ekonomin, ogrundad förbredelse av unionen utan att förändra strukturen, ”betjäning” av Nato:s mål, konstgjord toleransens diktat istället för ömsesidig kulturberikning – vad som präglar dagens EU. Det är ingen integration utan systematisk kris som kan förorsaka hela projektens fall.
En av argumenter varför EU existerar fortfarande är att det finns inga alternativer till att bilda unionen, eller bättre att säga att det är myten att den inte alls existerar, vad som besvärar många europeer som är van att leva i sitt ”europeiska gemensamma hus”. För att sluta med Bryssels byråkrati som skyddar bara främmande intresser, måste man sluta hota att enhetiga europeiska rymden försvinner snart men istället föreslå nya mer passande villkor av samboende. I denna situation sökandet av mer intima former av samsrbete mellan enstaka EU medlemmar samt utanför EU ser bättre ut. Friheten från ideologiska begränsningar gör samarbetet inom ekonomiska, politiska och i perspektiv inom militär- område mer effektiv, det avskaffar problemet av nationell identitets bevarande och okontrollerad migrations motstånd. Här är Sveriges och Finlands exempel av maximal intimt samarbete är särskillt betecknande. Hade svenska politiker ingen rädsla för Washingtons missnöjd pga skapande av den alternativa integrationsprojekten i Europa, kunde man förbereda projekten i andra länder.
Det är svårt att bestrida nödvändighet att förena europeiska nationer på en annan ideologiosk grund än Bryssels officiella mångkulturalism som imiterar amerikanska modelen. Den största migrationskrisen under EUs existens, systematiska ekonomiska problem, Unionens omöjlighet att stå för sina egna europeiska värderingar, som är olika till skillnad med USAs och Nato:s, på internationella arenan – det är resultat av europeiska politikers kortsynshet som är inte redo att reagera på ändrande verkligheten från amerikanska positionen, just hur de hade uppfostrats. Det är inte så tveksamt att sådan situation orsakar alternativer till europeiska regionell integration och nya politiska styrkor, som är redo att ta ansvar för dess förverklighet.
Hypotetiska Republiken Norden (https://www.nordfront.se/framtidens-styre.smr) (som planeras bestå av Sverige, Finland, Norge, Danmark och Island samt möjligt Baltiska stater) dess ideer försvarar svenska nationalister för den senaste tiden, de är inte så dumt som man brukar se i medien. Intressant att kritiker som har inga frågor till s.k. innehållet , mycket ofta karakteriserar projekten som ”från margenaler utkommen”. Men vad kan man säga då om nuvarande Europeiska Unionen som i alla frågor har vuxit till ”Nya Europa”(http://www.express.co.uk/news/world/470967/The-EU-was-HITLER-S-idea-and-it-proves-Germany-WON-the-Second-World-War-claims-new-book), vilket som idee var utarbetat i Nazityskland (Dritten Reich).
Ja det är just radikala krafter som var första att erkänna nödvändighet att förändra något i det oanvändbara ordningen, som vi har idag. Men att formuleringar är radikala pekar väl inte på åsikters fattigdom, ideers källa betyder inte att det inte existerar några problem och Europa behöver inga förändringar.
Innersta organisationen av staten eller bättre att säga överstatliga organisationen, falls vi renar dess anhängare från program uttalandena från oromantiska, revolutionera och antisemistiska ritoriken, förutser en bred användning av rakt demokratins instrument, i liknelse med Sweiz. ”Politiska klassen” som är uppfostrat inte enligt amerikanska läroböcker och vanliga medborgare ska bestämma, hur många muslimer att välkommna och hur många kyrkor att ombygga till moskeer, hur många pengar att betala till tjänstemänner och försvar, vilka beteende normer, kulturella-,religiösa- och familjvärderingar som måste tas med uppmärksamhet, och vilka inte. På samma sätt som i centrum av ”enade” Europa, sweizare hade förbjudit att bygga minareter, vad som väckte stor oron hos europeiska tjänstemänner. Skall efter detta någon försöka anklaga den mest demokratiska staten (som är även ingen EU-medlem) för förbrytelse mot toleransen?
Å andra sidan till skillnad från Sweiz, Nordiska republiken, vore det en enhetsstat, konfederationen eller mellanstatliga unionen, kunde ha tillräcklig instrumenter att påverka internationella händelser, tack vare sin icke-medlemskap i Nato. Ekonomiska position och förenade beväpnade styrkor. Kanske skulle det bota nuvarande regeringen i östersjöländer som vill ha Nato:s och EU:s försvar och som har ”svarta migranter och är utan försvar”. Den enade staten skulle ha alla nödvändiga försvarsförmåga för att göra det svårt och ofördelaktig anfallen för varje fiende, men samtidigt ingen global konflikt med utnyttjande av kärnvapen skall uppstå. Själva fakten av dess existens skulle göra nordkoreanska regionens utveckling lyckligare.
Och hur många perspektiver skulle ha öppnats inför liknande unionen i Arktiken: 5 av 8 Arktisråds medlemsländernas samordnade position i stridande frågor, den andra största sektorn i Norra ishavet, friheten att lyssna Bryssel i frågor som ingår i EUs kompetens inte. Dessutom med hänsyn till att Norge hade slutit havets gräns demarktion med Ryssland i Barents havet och har inga oenigheter med Moskva, då kunde den vänliga partnern genast få tillgång till Ryssland arktiska sektorns resurser och till tillkomster från Nordostpassagen till Östasien. Hade man bara viljan.
Den största tragedin är att självisolerings anhängare som är mindre till antal visar ofta större förståelse av verkliga mål, medel och metoder av i verklighet effektiva områdens integration än Bryssels byrokrater som tänker med amerikanska ideorogiska stamper. Jag ska inte förvåna mig om ”norra fästen” och andra liknande projekter verkligen räddar klassiska Europas nationer, gemensam ekonomin och politik med samtidig bevarande av kulturell mångfäld. Om det existerar någon medicin mot amerikansk konsuments upplånande av individuella särdrager å en sida, och tolerans smälning inom migrations överflodning å en annan – så här är den!