Att få ett jobb är den absolut enklaste vägen till integrering i det svenska samhället – tro mig, jag har följt flyktingungdomar under flera år. Från tonåren tills det att de fått sitt första arbete. Genom arbetet som utförs får de ta ansvar och får förtroende från arbetsgivaren. De får på ett naturligt sätt tillgång till de sociala koderna. Men framförallt – de lär sig prata svenska.
Nu till problemet i dagens Sverige:
Är du vuxen och asylsökande har du ingen rätt till arbete eller skola. Till och med att få en praktikplats är krångligt.
Jag har exempel på flyktingar som suttit fast på en flyktingförläggning mitt ute i skogen utan möjlighet att lära sig ett ord svenska. Inte en vecka, inte en månad – i över ett år har dessa människor, haft som enda dagliga sysselsättning att vänta på ett besked från Migrationsverket. Var och en av dessa människor har berättat för mig att de inget hellre vill än att gå i skolan eller arbeta. Att dessa människor av naturliga skäl också ofta mår psykiskt dåligt är ett faktum. Frustrationen över att inte ha något vettigt att göra på dagarna gör knappast den saken bättre.
Åtgärderna jag anser krävas för att integreringen i Sverige ska förbättras är:
1. Erbjud svenskundervisning från dag ett. Det ska inte behöva var så märkvärdigt – samla ihop människor från ett boende i en stor sal och använd en powerpoint för undervisningen. Visst kan man läsa böcker själv. Men genom att ha en läxa till nästa gång har man också något vettigt att göra mellan undervisningstimmarna. Det kostar en slant javisst. Men inte så mycket som att låta vuxna, i många fall redan välutbildade människor förbli understimulerade och passiva i ett års tid.

2. Skapa så kallade ”enkla arbeten” för asylsökande. Exempel på detta kan vara att jobba som rastvakt på en skola, eller kanske gå på promenad med någon som bor på ett äldreboende. Något som den redan stressade personalen aldrig riktigt hinner med. Kanske kan man hjälpa till att plocka upp varorna i en butik eller tvätta truckarna i en industri. Detta handlar alltså om arbeten där man inte direkt har råd att anställa någon men som ändå måste utföras.
Jag vet att liknande former varit på förslag tidigare. Jag har också hört argumenten mot detta, och dessa låter som att det skulle vara människor i nöd som utnyttjas. Argumenten har varit att som den välfärdsstat Sverige är ska folk inte behöva jobba gratis. Naturligtvis ska ingen jobba gratis i Sverige och vi ska heller inte utnyttja människor.
Erbjudandet om att få in en fot på arbetsmarknaden ska vara frivilligt som asylsökande.
Mitt förslag är att det ska erbjudas enklare arbeten där det utgår viss ersättning, alternativt praktikplatser. Allt för att människor ska få chansen att lära sig svenska men också få en anledning att stiga upp på morgonen i sitt nya land. För ju fortare man kommer in i samhället desto fortare kommer man också känna sig delaktig. Därmed minskar också utanförskapet och en vi mot dem – känsla. Det blir inte längre ”de som bor på asylboendet” utan istället ”Helena som jobbar på vår skola”.
Det finns också de som säger att ”de som verkligen vill integreras kommer att lyckas med det.” Absolut! Men då måste vi också se till att Sveriges lagar och regler inte sätter käppar i hjulet för dessa människors vilja.