Undertecknad blev inspirerad av Alice Teodorescus briljanta artikel i Nyhetsbrevet "Klartext", där hon frågar sig hur vi idag kan acceptera en sådan urholkning av ordens betydelse att begrepp som "rasism", "hatbrott" och "tolerans" blivit flytande, utan fast grund. Naturligtvis skall inte staten dra gränserna för yttrandefriheten – historien visar med all önskvärd tydlighet hur fel det kan gå. Här vill jag förtydliga att vi redan sett effekterna av denna utveckling, där det som påstås vara ett försvar av demokratin ofta handlar om att tysta röster man inte håller med om. Detta kan inte vara vägen framåt.

Hyckleriets triumf

Det som fascinerar, eller snarare förskräcker, är det märkliga hyckleri som präglar dagens debattklimat. Precis som Teodorescu påpekar, skriker de som försvarar "samtalsklimatet" högst, samtidigt som de själva bedriver aggressiva kampanjer mot oliktänkande. Hur kan man, med ena handen, skriva under upprop för ett mer civiliserat debattklimat och med den andra bidra till att tysta meningsmotståndare? Vem tjänar på detta? Det är samma självutnämnda goda krafter som också tycks avgöra vad som är rätt och fel, och därmed vem som får tala och vem som ska tiga.

Satir och humor har länge varit viktiga vapen i kampen för yttrandefrihet, ett faktum som Teodorescu lyfter fram med stor precision. Men varför är vissa grupper och åsikter skyddade från satirens vassa tunga medan andra får ta smällarna? Rädslan för islamistiska reaktioner har, som Teodorescu säger, gjort att många i det offentliga samtalet idag viker sig. Satiren ska vara fri att slå åt alla håll, oavsett vem som blir upprörd. Är vi beredda att överge denna frihet för att slippa obehagliga konfrontationer? Då har vi redan förlorat.

Yttrandefriheten - en fråga för alla

Det är inte enbart satiren som står på spel här. Det är själva grundprincipen att yttrandefriheten tillhör oss alla, oavsett om våra åsikter är populära eller kontroversiella. Om vi låter rädslan för repressalier eller socialt utanförskap styra vad vi får säga, då är vi snart inne på en farlig väg. Yttrandefriheten handlar inte om att skydda de mest bekväma åsikterna, utan de mest obekväma. Historiskt så har ju kvinnor, svarta och sexuella minoriteter vunnit sina rättigheter just tack vare yttrandefriheten. Ska vi nu, medvetet eller omedvetet, frånta andra grupper samma möjligheter?

Lösningen är enkel

Svaret på dessa problem är egentligen enkelt, och samtidigt svårt att genomföra. Vi måste börja där allt började – med respekten för andras rätt att tycka och tänka annorlunda. Först när vi inser att våra egna åsikter inte är absoluta sanningar - och att andras röster också har ett värde, kan vi börja bygga upp det demokratiska samtalsklimat som så många säger sig eftersträva. Om vi inte förstår detta, då är vi dömda att misslyckas. Den som vill värna demokratin och det fria ordet måste vara beredd att stå upp även för dem som inte håller med. Det är det enda sättet att säkerställa att yttrandefriheten faktiskt är fri - och rädda vår demokrati!

Joe Formgren
Publicist - inte journalist
https://presstjanst.se

 

Mer information om Alices nyhetsbrev här: https://www.aliceteodorescu.se/